Våra brister gör oss till människor

Jag funderar ofta över om jag gör rätt
eller fel i saker jag gör, eller säger.
För jag kommer jäkligt snabbt på om någon annan
säger bra eller mindre bra saker.
Eller jag uppskattar eller beundrar ofta saker folk gör,
eller så beundrar jag dom mindre.
Och om jag ska varahelt ärlig så har det hänt att jag faktiskt
rätt många gånger dömt ut folk totalt.

Men på senare kommer jag på mig själv- varför i helvete gör man det?
Så mycket konstiga och dumma saker jag sagt eller gjort...
På mitt jobb har det alltid varit mycket sånt bullshit rent ut sagt,
men nu för tiden tycker jag att det är så överallt.
Vi är jävligt snabba på att lägga märke till om någon
gör ett misstag eller säger något korkat, utan att tänka sig för.
Men vi märker knappt när någon vill göra något bra, fint.

Egentligen var detta inte alls vad jag hade tänkt skriva om, men...

Jag kramade precis om mina små fina för de skulle iväg & leka.
Mamma har stuckit till jobbet och jag är själv.
Åt god mat som mamma lagat, och jag har fortfarande inte
tagit bort allt från bordet. Orkade inte alls.
Spelar högt Sarah McLachlan - Angel (helt jättefin, lyssna)

Känner mig aning vilsen , slut & kanske som tre år.
Varit iväg med mitt hjärta hos vetrinären idag igen.
Tog nya bilder & han fick ny sko.
Det hade läkt, men inte helt. Så nu blir det sex veckor till i box.
Och om ni förstår hur jävla ont det gör att låta han stå där,
& bara blir mer deppig för varje dag.
Han som gör mig glad alltid, han mår inte bra. Och det gör sönder
hjärtat på mig.

Det som gör mig till mig har jag inte fått göra på sju veckor,
& nu blir det sex till. Det är smärta.
Men givetvis, jag ska inte gråta för tolv veckor går inte
att jämföra med en livstid. Hans alltså.
Men att se någon man älskar så sjukt mycket rasa,
det är inget man vill varken vill se eller känna.
Men jag ger inte upp, aldrig. Han ska bli lycklig igen. Vi.

Man får aldrig ge upp, bara stanna upp.
Det finns saker jag kan tänka på varje dag som
har gjort & fortfarande gör ont. Som kan få mig
att ligga länge. Men - man får kämpa.
För till slut känner man att det är så jävla värt!

Nu ska jag tända ljus, plocka iordning
& packa litegranna. För om två veckor flyttar jag från mamma,
till min egna lya. Vet inte vad ni känner, men det kan bli ganska
mycket mys... Längtar. Dessutom flyttar en liten missicat in
om några veckor när hon växt till sig lite med!

Men iaf, mycket kärlek.