kär i hösten, ändå

många mår jävligt dåligt när hösten kommer, blir sjuka och orkar ingenting.
jag är tvärtom! jag får mitt liv tillbaka när hösten kommer.
jag älskar färgerna, kylan, regnet, frosten och alla löv. allt med hösten!
när det är friskt ute och man får klä på sig alla goa kläder och när
man kan gå in och tända alla ljus och mysa sönder.

och det bästa jag vet, är att rida på hösten.
på hösten kan jag rida dagarna i ända utan att tröttna. då ger jag allt.
men förra året fick jag inte det, för då blev mitt hjärta dåligt.
och jag bad till alla gudar och alla högre makter för att han skulle få
behålla livet. den hösten fick jag uppleva så djävulsk som alla tycker
att den är. och lite värre ändå. typ som den värsta.
och nu är det snart ett årsen exakt han blev dålig, och nu förstår
jag inte hur vi har pallat det egentligen. och han är inte riktigt bra än, men så
gott som. och det är jag evigt tacksam för.

men nu, när hösten är här igen så kan jag inte ge allt ändå.
nu måste jag låta någon annan få göra det som jag älskar mest
av allt i hela världen. och det gör ont ska ni veta! jävligt ont.
och det kan vara en av dom största prövningarna, igen.
skillanden denna hösten är att nu väntar jag inte på
att lyckan ska försvinna, utan att den ska komma. en lycka till.

och även om jag gråter nästan varje dag för att jag
inte kan göra det jag älskar allra allra mest, så är jag lycklig.
för han lever, och han finns kvar.
och nästa höst så har jag inte bara ett hjärta,
utan två att dela hösten med.

så nu klär jag på mig regnkläderna och åker och pussar
på världens finaste kille för att han är det bästa jag har.
även i regnet.

"i still love you after all
i still need you after all
please don't leave me after all"